En byggares dagbok dag 2

2:a juni 2007

En lördags morgon kunna man höra suset från den miljövänliga volvo v70 som på biogas styrde kosan mot vår ärade ordförandes hem. John blund hade denna morgon lyckats komma ur ögonen för klockan var något normalare 8.25. Bilen var packad med allehanda verktyg för dagens äventyr. Barnen satt förväntasfulla bak i bilen men jag tror inte de var spända inför bygget utan mest för möjligheten att få leka med bästa kompisen Alva och gulla med Adrian. Huvet mitt surrade av tankar kring planering och personalfördelning. Vi skulle vara 8 pers idag och var skulle dessa göra bäst nytta. Men vänta, vänta stopp och belägg. jag har ju helt glömt att berätta om "skyffelns" och mitt äventyr på måndagen. Rätt ska va rätt: På måndagen var det ju stora gjutardagen, som ni alla kommer ihåg så var ju grunde grävd och armeringen lagd nu var det ju dags att stoppa betong i hålet. Jag startade min eftermiddag tidigt så jag skulle kunna förbereda och stå beredd när den stora betongbilen rullade in. Men ack vad jag bedrog mig. Hornbach och deras köpsystem är nog det krångligaste jag upplevt. Två timmar samt en vansinnes färd fram och tillbaka Staffanstorp innan jag kunde få beställa materialet som jag ville. Men efter det kastade jag mig i min bil och körde alldeles för fort till lokalen. Där hade ju givetvis "skyfflen" redan tagit hand om den stora betongbilen och den snälla chauffören. Snabbt och enkelt hade betongen hittad sin plats och med samma energi som med skyfflen hade Thomas fattat ett redskap och vibrerade betongen på plats. Efter en stund var vi färdiga med det hela och gjutningen var på plats. Låt oss återvända: 08,37 landade vi framför vår ärade ordförandes hem och ut hur hans hus välde en massa verktyg till som vi lätt lastade in i bilen och fortsatte vår färd mot lokalen. Vi var ju där tidigt säger ni ju säkert och ja det var vi men vi hade bestämt träff med Axels goda fader som skulle komma med vår murbruksblandare (Kallad brocka och även den gul). Och där stod vi men ingen brocka, men ingen av oss tappade modet utan vi började snabbt förberedda oss för dagens insats. Klockan 09.00 dök de andra förväntasfulla upp. Det var: Kalle, Emma N, Per L (Förälder). Vi fattades ju folk började jag tänka men vår ärade ordförande lugnade mig med att Hillevi kommer kvart över och Rasmus skulle ju komma senare. Dock hade Emma S blivit sjuk. Synd om henne vi skulle ju ha kul. De mörka molnen skingrades i mitt huvud. Jag började dela upp styrkan med Emma N och Per i hobbyrummet, Kalle hos mig vid murandet och vår ärade ordförande i förrådet. Snabbt var arbetet förklarat och utdelat och jag kunde koncentrera mig på entréns mur. Dock ingen gul brocka i sikte.... Snart fylldes luften av hammarslag och putsljud från sandpapper och pustande från bärandes hobbyrummare. Kalle och jag förberedde oss så mycket vi kunde. Fortfarande ingen gul brocka i sikte. Men precis när modet började falla så rullade ett majestätiskt ekipage in framför oss. Det var Axels goda fader som hade kommit. Och på släpet stod den stora gula brockan. Snabbt var brockan lossad och igångsatt med Kalle omsvept i ett kalkmoln och första stenen på plats. Efter en tid dök Rasmus upp och med sig hade han kompisen Josefin. De gick genast igång med att hjälpa både hobbyrumsgänget och vår ärade ordförande. Tiden gick och plötsligt dök Åsa och Madde med alla barnen upp samt den hett efterlängtade lunchen. Vi sattes oss till bords och lät oss väl smaka av hamburgaren. Eftermiddagen försvann som en raket men när dammet lagt sig kunde jag stolt konstatera att vi hade gjort en enastående insats. Muren var murad till hälften, taket var målat i hobbyrummet samt väggarna var klara för vävning. Men stoltast var nog vår högt ärade ordförande som hade byggt sin allra första ladugårdsdörr och den stod vi och beundrade länge. Dock var det bara den ena halvan men den var fin och fungerade som den skulle. Ja imorgon är det bara att spotta i nävarna och jobba vidare.....

Och du glöm inte att ge de som var med idag en extra klapp på axeln nästa gång du ser dem. De gjorde en fantastisk insats. Och du det finns fortfarande platser kvar på detta roliga äventyr.

En trött byggare.....

Richard Mauritsson